Visst känner man lukten av tidigt 1900-tal då socialdemokraterna öppnade det rasbiologiska institutet? I dag erbjuder man kvinnor som passerat 35 och är gravida att göra ett fostervattenprov för att se om barnet har någon kromosomförändring eller något annat handikapp så att kvinnan kan abortera fostret för att slippa ta hand om ett funktionshindrat barn. Fast, samhället tjänar ju också på att funktionshindrade barn inte föds. Alva Myrdal vill ha så kallade A-barn. Perfekta blivande arbetare, indoktrinerade på dagis till goda lydiga och flitiga socialister. De andra skulle sorteras ut, gömmas undan eller aborteras innan dom föds. Undrar om alla mödrar vet om att deras barn betygssätts i samband med födseln? Man har ett betygssystem i tre steg, där 0 är lägst och 2 högst.
Att jag började fundera runt detta beror på en text på sajten Krönikörerna som jag fastnade för. Det var en kvinna som skrev om sin dotter med Downs syndrom. Hon fångar verkligen samhällets syn på handikappade människor, hon skriver ”Samhället väljer att se henne (dottern, min anmärkning) som avvikande från normen och som någon som kostar pengar.”
Det var ju sådana barn som Myrdals ville få bort. Jag tänker inte försöka att stjäla något ur skribentens text, utan jag rekommenderar er att läsa den. Den har så mycket att säga, ni hittar den här. När jag läser texten så inser jag att ett barn med funktionshinder också har rätt att leva, vi ska inte leka Gud och bestämma vilka individer som ska födas och vilka som ska aborteras.
Under de senaste åren har vi fått läsa hur handikappade människor fått sitt sjukbidrag indraget och tvingats att gå till arbetsförmedlingen för att söka ett arbete. Fler av dessa människor har ingen som helst möjlighet att klara av ett arbete på grund av sitt funktionshinder. Men staten ska spara pengar förmodar jag, då blir det de svaga i samhället som drabbas. Pensionärerna och de blivande pensionärerna är en annan grupp som fått det svårt i vårt land. I dag kan du påbörja din ålderpension vid 61 års ålder men regeringen vill nu höja den gränsen med 2 år till 63. Inte mycket kan man tänka, men för den som inte suttit i riksdagen och nött baken utan istället har ett tungt arbete i industrin så kan två år vara väldigt lång tid.
Jag börjar undra vad politikerna har i sinnet när man vill, dels få så många mödrar som möjligt att abortera foster som riskerar att utvecklas till ett funktionshindrat barn, samtidigt som man vill höja pensionsålder. En anledning som kommer upp är att våran välfärdspåse ska fyllas på och inte dräneras. Och vad jag har för tankar kring den växande, eller varför det är så viktigt att välfärdspåsen fylls på, ska jag inte behandla just nu. Men det kommer, jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar